Protesterna i Serbien har efter tragedin vid järnvägsstationen i Novi Sad utvecklats genom att fler protesterar på ett stort antal platser runt om i landet. Det är därför protestvågen i januari 2025 beskrevs som den största decentraliserade protesten i Serbien sedan år 2000.
Enligt Arhiv Javnih Skupova (AJS - Arkiv över offentliga möten) som dokumenterar och uppskattar deltagandet vid offentliga sammankomster i Serbien hade protester sedan november 2024 hållits i sammanlagt 89 städer och kommuner.
Det betyder att redan i början av 2025 kunde inte protesterna längre beskrivas som något begränsat till Belgrad, Novi Sad eller några andra större universitetsstäder. De hade spridits till nästan hela landet, även till mindre orter där stora regeringskritiska demonstrationer är mycket ovanliga.
Inte en enda massdemonstration
Under helgen den 18–19 januari 2025 ordnades nya protester på många platser. I omkring femton av ett tjugotal kommuner där människor demonstrerade den 19 januari bedömde AJS att sammankomsterna var de största sedan förändringarna år 2000, då Slobodan Milošević förlorade makten.
Samma dag sattes även ett rekord i antalet städer där fyrsiffriga deltagarantal registrerades samtidigt.
Enligt AJS deltog fler än 20 000 personer i Belgrad den 19 januari. I Niš samlades omkring 6 500–7 000, i Kragujevac omkring 5 000, i Novi Sad omkring 4 000 och i Čačak omkring 3 600–3 800 personer.
Även i Valjevo, Užice, Kraljevo, Zaječar, Subotica och flera andra städer samlades stora folkmassor i förhållande till orternas storlek.
Proteströrelsens styrka låg bland annat i kombinationen av många lokala protester, stark lokal förankring och ett gemensamt budskap.
Från studentprotest till bred samhällsrörelse
I januari 2025 hade rörelsen breddats långt utanför studenternas kretsar. Lärare, universitetsanställda, advokater, kulturarbetare, gymnasieelever och vanliga medborgare deltog.
Mer än 3 500 universitetslärare och medarbetare hade tidigare uttryckt stöd för studenternas krav. Advokatsamfundet i Serbien hade inlett en arbetsnedläggelse, medan lärare och skolpersonal organiserade egna protester.
Varför protesten blev historisk
Många manifestationer inleddes med 15 minuters tystnad för de 15 dödsoffren i Novi Sad. Därefter följde tal, stödbrev och protestmarscher. Den gemensamma formen band samman människor i olika delar av landet.
Det historiska låg inte enbart i antalet människor. Det låg i att missnöjet hade lämnat huvudstadens centrum och slagit rot i lokalsamhällen över hela Serbien.
När människor i nästan 90 städer och kommuner hade protesterat blev rörelsen svårare att isolera, förminska eller beskriva som ett begränsat storstadsfenomen. Den visade att en protest kan bli historiskt betydelsefull även utan att alla samlas på samma plats.